Bistånd
Bistånd ska göra faktisk skillnad, inte bara se bra ut på papperet. Moderaterna reformerar det svenska biståndet från grunden: pengarna ska styras av resultat snarare än av utbetalningsambitioner och kopplas tydligt till svenska intressen och värderingar. Sverige ska fortsatt vara en av världens största biståndsgivare, men på ett smartare och mer ansvarsfullt sätt.
Det här har vi gjort
Den moderatledda regeringen har inlett en genomgripande reformering. Det förlegade enprocentsmålet är borttaget och ersatt av en treårig biståndsram om 56 miljarder kronor per år, sjunkande till 53 miljarder 2026–2027. Det vi mäter nu är inte hur mycket som betalats ut, utan vad pengarna faktiskt åstadkommer. Stater som inte respekterar mänskliga rättigheter och lever upp till internationella åtaganden ska inte få ta del av svenska skattepengar, och det bilaterala utvecklingsbiståndet villkoras tydligt med krav på demokratiska och rättsstatliga reformer.
Stödet till Ukraina är en av de allra viktigaste prioriteringarna. Sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022 har Sverige bidragit med över 150 miljarder kronor i olika insatser, varav det civila stödet utgör 25,5 miljarder kronor. Sverige har även gjort ett långsiktigt åtagande om biståndsfinansierat civilt stöd till Ukraina om minst 10 miljarder kronor per år 2026–2027 och minst 10,5 miljarder kronor 2028.
Det här vill vi göra
Reformeringen av det svenska biståndet måste drivas vidare. Moderaterna vill att principen för biståndsramen ska vara densamma som gäller för alla andra politikområden: en prioritering utifrån behov som vägs mot andra ändamål, inte ett automatiskt utbetalningssystem kopplat till BNI-tillväxten.
Moderaternas övertygelse är att handel är viktigare än bistånd för att på riktigt bekämpa fattigdom. Inget land har lyfts ur fattigdom enbart genom internationellt bistånd. Det som driver verklig förändring är ekonomisk tillväxt, fungerande institutioner och en fri marknad. Moderaterna vill att en större del av det svenska utvecklingsbiståndet orienteras mot mottagarländernas näringsliv, bland annat genom Swedfund, och att synergierna mellan handel, bistånd och privata investeringar stärks.
Alla bilaterala biståndsprojekt ska ha tydliga mål och en exitstrategi, d.v.s. en plan för hur insatsen fasas ut när den uppnått sitt syfte. Hjälp till självhjälp ska vara principen som genomsyrar allt vi gör. Stödet till Ukraina ska fortsätta så länge Rysslands aggression pågår, tydligt kopplat till Ukrainas väg mot EU-medlemskap och kombinerat med handel och privata investeringar för att skapa arbetstillfällen i ett land vars ekonomi Ryssland bombat sönder.
Vi står inför ett vägval
Om oppositionen vinner valet 2026 finns all anledning att oroa sig. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill återinföra enprocentsmålet och återgå till ett system där det viktigaste var hur mycket som betalades ut, inte vilka resultat som uppnåddes. Tunga forskningsrapporter har det senaste decenniet visat att traditionellt utvecklingsbistånd i många fall bidrar till korruption snarare än till minskad fattigdom, och att det i värsta fall underminerar uppbyggnaden av fungerande stater. Ändå vill vänstern tillbaka till den gamla modellen.
Därutöver är oppositionen djupt oenig om säkerhetspolitiken, om biståndet och om Natos roll. Det är farligt i ett läge som kräver tydlighet och handlingskraft. Sverige kan inte ha en regering som famlar sig fram när Ryssland utmanar hela den europeiska ordningen.
Frågor och svar
Varför har ni minskat biståndet, det är ju samma sak som Trump gör?
Sverige är och förblir en av världens absolut största biståndsgivare. Det vi ändrar är principen: vi mäter resultat, inte utbetalningar. Den gamla modellen med ett automatiskt enprocentsmål skapade ryckighet och bidrog till sämre kvalitet. Med upp till 30 procents ökning av biståndsbudgeten under enskilda år och 10 procents minskning under andra, var det näst intill omöjligt att bedriva ett strategiskt och långsiktigt arbete. Att ersätta det med en stabil biståndsram och ett tydligare fokus på resultat är inte en nedskärning av solidariteten med världens fattiga. Det är att ta den solidariteten på allvar.
Varför satsar ni så mycket på Ukraina när människor lider överallt i världen?
Sverige är en stor bidragare till internationella organisationer, däribland FN, som snabbt kan bistå vid kriser runt om i världen. Ukraina befinner sig därutöver i vårt omedelbara närområde och har blivit brutalt och oprovocerat attackerat. Om Europa inte visar ett starkt och sammanhållet engagemang riskerar Ryssland att utöka sina maktanspråk vidare. Det är en situation vi inte kan tillåta oss att blunda för.