Utrikespolitik
Sveriges utrikespolitik ska utgå från svenska intressen: vår säkerhet, vårt välstånd och vår frihet. Det gör den bäst genom tydliga allianser med likasinnade demokratier, ett orubbligt stöd till Ukraina och en aktiv roll i EU och Nato.
Det här har vi gjort
Den moderatledda regeringen har under mandatperioden bedrivit en utrikespolitik med ett tydligt fokus på säkerhet, försvar och internationellt samarbete i en tid som präglats av ett försämrat säkerhetsläge i Europa. Den största förändringen har varit Sveriges inträde i Nato i mars 2024, vilket markerade ett historiskt skifte i svensk säkerhets- och utrikespolitik. Regeringen har samtidigt gett ett omfattande militärt, ekonomiskt och humanitärt stöd till Ukraina och har aktivt arbetat för att stärka sanktionerna mot Ryssland. Inom Europeiska unionen har regeringen betonat vikten av nära samarbete kring säkerhet, energiförsörjning, migration och konkurrenskraft. Även biståndspolitiken har förändrats genom att större vikt lagts vid att biståndet ska bidra till svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen, demokratiutveckling och långsiktig stabilitet.
På det handelspolitiska området har regeringen fört en tydligt frihandelsorienterad politik med målet att stärka Sveriges konkurrenskraft och skapa bättre förutsättningar för svenska företag på den globala marknaden. Regeringen har inom EU verkat för att fler frihandelsavtal ska slutföras och ratificeras, bland annat med Mercosur, Australien och Indien, samtidigt som exportfrämjande insatser har prioriterats inom områden som grön industri, energi, digitalisering och försvarsindustri. Parallellt har regeringen betonat vikten av ekonomisk säkerhet genom att minska Europas och Sveriges strategiska beroenden av Kina när det gäller kritiska råvaror, avancerad teknik och viktig infrastruktur.
Sammantaget har regeringens utrikes- och handelspolitik kännetecknats av en kombination av stärkt internationellt säkerhetssamarbete, öppen handel och ökad motståndskraft mot geopolitiska och ekonomiska risker.
Det här vill vi göra
För oss handlar utrikespolitik om att bygga upp de relationer, de strukturer och den trovärdighet som avgör hur mycket inflytande ett litet land som Sverige kan ha i en multipolär och alltmer oförutsägbar värld.
Stödet till Ukraina ska fortsätta så länge det behövs. Sverige ska driva på för skärpta sanktioner mot Ryssland, fortsatt militärt stöd och en aktiv roll i Ukrainas civila återuppbyggnad.
Vi vill att Sverige ska vara en aktiv och pådrivande röst för ett mer geopolitiskt EU, ett EU som inte vänder sig inåt och hemfaller åt protektionism, utan som använder sina ekonomiska och politiska muskler för att försvara en regelbaserad världsordning och en öppen global ekonomi.
Det transatlantiska partnerskapet, med USA och Europa som demokratiernas kärna, måste värnas, även i tider av politisk turbulens i Washington. Europeiska länder måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet, och Sverige ska vara en ledande röst för det skiftet.
Bortom det omedelbara europeiska krisläget vill vi fördjupa och bredda det svenska globala engagemanget. Det handlar om att stärka handels- och säkerhetssamarbeten med likasinnade länder i alla delar av världen, att aktivt verka i multilaterala organisationer mot auktoritära staters underminering av liberala principer, och att reformera biståndet så att svenska skattepengar går till länder och projekt som faktiskt rör sig i rätt riktning, mot demokrati, rättsstatlighet och marknadsekonomi. Stater som inte respekterar mänskliga rättigheter och lever upp till internationella åtaganden ska inte få del av svenska skattepengar.
Vi står inför ett vägval
Under den moderatledda regeringen har Sverige haft en tydlig och konsekvent utrikespolitisk linje, förankrad i verkligheten och samordnad med våra allierade. Vänsterblockets potentiella regeringsunderlag är däremot inte enigt om utrikespolitiken. Partierna är oeniga om Nato, oeniga om Ukrainastödet, oeniga om biståndspolitiken och oeniga om hur Sverige ska förhålla sig till Ryssland. Det är inte en intern partikonflikt som stannar inom riksdagsgångarna. Det är en splittring som direkt påverkar hur pålitlig och förutsägbar Sverige framstår i omvärldens ögon.
Vänsterpartiet, som kräver plats i en ny regering, är fortfarande emot Nato. Miljöpartiet driver en linje som i praktiken urholkar Natos avskräckningsförmåga. Och Socialdemokraterna, som gärna vill framstå som garanter för en ansvarsfull utrikespolitik, har historiskt agerat saktfärdigt och tvekat i frågor som visat sig vara avgörande, om försvarsanslag, om Nato och om stödet till Ukraina.
Frågor och svar
Borde Sverige inte prioritera FN och neutralitet framför Nato och partiska allianser?
En realistisk utrikespolitik måste ta sin utgångspunkt i hur världen faktiskt ser ut, inte hur vi önskar att den vore. FN är en viktig organisation, men FN kan inte ersätta en allians med gemensam försvarsplanering och ömsesidiga försvarsgarantier. Neutralitet som princip förutsätter att motparten respekterar den, och det gör inte Ryssland.
Varför reformera biståndet?
Under lång tid var styrningen av det svenska biståndet alltför slapp. Rapporter har visat att det inte gick att följa vad svenska skattebetalares pengar faktiskt gick till och vilken nytta de gjorde. Moderaterna vill ha ett bistånd som är resultatorienterat, som stödjer demokrati och rättsstat och som kopplar ihop handel och näringsliv med långsiktig utveckling.