Nyheter

Ekerömoderaterna
2022-07-05

Lär känna vårt förstanamn Johan Elfver

I höstas valdes Johan Elfver till Moderaternas förstanamn och kommunalrådskandidat inför valrörelsen 2022. Mälaröarnas Nyheter har träffat Johan och pratat om allt som just inte rör politik. Till den som är lite extra nyfiken på vem Johan är, vad som fick honom att engagera sig i politiken och vad som drivit hans intresse för matlagning kan läsa mer i Helen Bjurbergs intervju nedan.

Länk till Mälaröarnas Nyheter: https://malaroarnas.prenly.com/shared/article/ett-ben-i-karriaren-och-ett-i-koket/lV0ajyST


Ett ben i karriären och ett i köket

SAMTALET | I Mälaröarnas nyheters artikelserie Samtalet får vi träffa våra främsta lokalpolitiker på ett sätt som vi inte är vana vid. I ett personligt och avslappnat samtal får vi lära känna dem bortom deras roller som politiker. Vi pratat familjeliv, uppväxt, intressen - ja, allt utom politik helt enkelt. I veckans nummer träffar vi Johan Elfver, Moderaterna.

ADELSÖ | Han har läst statskunskap och nationalekonomi, jobbat för Uppdrag granskning och drivit en barnvaktstjänst för Fritidsresor. Nyfikenheten har tagit honom kors och tvärs genom både livet och karriären. MN träffade Moderaternas Johan Elfver för ett samtal om vem han är bortom politiken.


Vi ses på Café Hovgården på Adelsö, platsen som vann hans hjärta för 23 år sedan, när han och hans dåvarande sambo hittade ett sommarhus på ön och i samband med det började utforska kringliggande smultronställen.

– Vi hittade det här kaféet, lanthandeln och restaurangen och blev superförtjusta över att det var så vackert här, säger han och förklarar hur den lilla sommarstugan i samband med separationen från sambon, senare blev hans permanentboende.

– Mamma och pappa var ofta och hälsade på mig och vi brukade gå hit och fika. Jag blir väldigt emotionell när jag kommer hit, för jag vet hur mycket särskilt min mamma tyckte om den här platsen. Hon brukade köpa kryddor och älskade tvålarna som de säljer här.


Han föddes i Nacka och växte upp i Vendelsö och Brandbergen i Haninge, med en pappa som var VVS-ingenjör, en mamma som var hemmafru och sin fyra år yngre bror. Johans mamma, som inte studerat vidare efter realskolan var noga med att inte sönerna skulle upprepa hennes misstag och ville inspirera både Johan och hans bror till att studera vidare och tog dem därför till biblioteket varje vecka under hela deras uppväxt.

– Det la grunden till mitt litteraturintresse. Idag har jag ett gigantiskt bibliotek hemma och läser fortfarande väldigt mycket. Det är avkopplande och skönt för själen, säger han.

Skolan trivdes han bra i. Efter en PRAO-plats på högstadiet började han sommarjobba i en djuraffär och lärde sig uppskatta service och att möta människor samtidigt som han blev expert på att klippa klor på både katter och papegojor. När det var dags att välja gymnasium föll valet på Fredrika Bremer-gymnasiet och humanistisk linje där han fick förkovra sig i såväl latin som italienska och franska, vilket passade honom bra eftersom humaniora alltid legat honom varmt om hjärtat.

Efter studenten började Johan engagera sig i Moderata ungdomsförbundet. Samtidigt tog han jägarexamen efter vad han anser var världens bästa utbildning i naturvård på Medborgarskolan och kom genom utbildningen i kontakt med en hunduppfödare, som han köpte sina två första strävhåriga taxar av. Max och Viktor, var sedan med Johan i vått och torrt under tio års tid.


– Taxar är så charmiga. De är sina egna och du kan inte forma dem. Det älskar jag, säger han och ler vid minnet.

1989 hamnade Johan i flygvapnet i Uppsala och försvarets underrättelseavdelning, där han var i ett drygt år innan han sökte sig tillbaka till skolbänken. På Stockholms universitet läste han enstaka kurser i nationalekonomi, statsvetenskap och juridik för att sedan fördjupa sig i östeuropapolitik, rysk säkerhetspolitik och rysk historia, denna gång i Uppsala, där han älskade att plugga.

– Det var ren underhållning att både gå på föreläsningar och skriva tentor.


Planen han hade var att söka diplomatprogrammet på Utrikesdepartimentet, men så blev det aldrig. Istället blev hans politiska engagemang allt större och han blev headhuntad som pressansvarig, först till landstinget men efter några år som presschef till finansroteln i stadshuset, där hundarna Max och Viktor fick följa med till kontoret och agera isbrytare under de tuffa budgetförhandlingarna.

Efter några intensiva år bytte Johan tjänsten på finansroteln mot ett uppdrag som planeringssekreterare på näringslivskontoret, innan han återigen satte sig i skolbänken och läste ekonomi och marknadsföring.

Med ny kunskap i ryggsäcken började han sedan frilansa bland annat som researchreporter på Uppdrag granskning och Dokument utifrån, samtidigt som han engagerade sig i hemvärnet, jobbade med personskydd för utsatta människor och parallellt startade upp en barnpassningstjänst kombinerad med simundervisning för Fritidsresor.

– Det var minst sagt hektiska år, säger han med ett skratt.


Vi pratar vidare om hur han, med hög hastighet och tvära kast tagit sig an livet och han uttrycker att han är glad för de erfarenheter det gett honom, hur de gjort att han både lärt sig mycket om människor men också lett till att han inte räds eller backar för svårigheter. På frågan om det funnits utrymme för barn och familj i hans liv svarar han med ett skratt:

– Hur skulle jag hunnit skaffa det? säger han och förklarar att hans ögonsten istället är hans tioåriga brorson som ofta kommer på besök och som han till och med inrett ett rum åt i radhuset på Ekerö.

I sin bekantskapskrets har Johan gjort sig känd som så allmänbildad att man helst undviker att spela TP med honom, men själv menar han att det mest handlar om att han är nyfiken och hungrig på livet. Det, tillsammans med att han är lojal och har högt rättspatos, är de egenskaper han tror att hans vänner värdesätter mest. Om han själv skulle välja ut några sämre sidor är det främst sin otålighet och förmåga att nörda ner sig i saker som han tycker att han kan jobba på, men samtidigt tycker han att det är skönt att vara äldre och trygg i vem han är och att han hittat acceptans för både sina bättre och sämre sidor.

År 2017 gick Johans föräldrar bort med bara några månaders mellanrum. Sorgen var stor och den bär han med sig än idag.

– Jag stod dem väldigt nära och det hugger fortfarande till i hjärtat när jag tänker att jag ska ringa dem och berätta något.


Strax efter deras bortgång bestämde han sig för att sälja huset på Adelsö, som blivit något av ett familjeställe, tog med sig sina minnen och flyttade till radhuset i Väsby, där han fortfarande bor kvar.

– Där har jag plats med mitt stora, ärvda matsalsbord, som i princip jämt står dukat för middagar.

Hans matintresse är stort och det riktigt glittrar i ögonen på honom när han pratar om middagsbjudningar med hemslagna bearnaisesåser och ugnsbakade pilgrimsmusslor.

– Jag har en stor bekantskapskrets och många som delar mitt matintresse så minst någon gång i veckan har jag middagsgäster över.

För femton år sedan blev Johan rekryterad till Ekerö kommun och sedan dess har han jobbat först som pressekreterare, sedan informationschef men den senaste tiden som kombinerad presschef och näringslivschef och nu senast som näringslivschef.


Hur framtiden ser ut vet han inte, men han ser fram emot den och är beredd att ta sig an den med samma nyfikenhet och driv som tagit honom genom livet hittills. Oavsett vad som händer kommer han fortsätta samla böcker och kunskap och laga paradrätter i radhusköket. Och kanske, kanske skaffar han sig också någon gång en strävhårig tax igen.

HELEN BJURBERG helen@malaroarnasnyheter.se

FEM SNABBA JOHAN ELFVER

► Sol- eller vintersemester? Solsemester, gärna i Italien

► Kött eller fisk? Jag älskar båda

► Hund eller katt? Hund

► Klassiskt eller rock? Rock

► Skräckfilm eller komedi? Komedi

VAD FICK DIG ATT ENGAGERA DIG I LOKALPOLITIKEN

► Min mamma var väldigt samhällsintresserad och är nog den som från början har inspirerat mig. Egentligen handlar det om att vi bara har ett liv och att jag tycker att vi måste göra det så bra som möjligt för oss själva och de som kommer efter. Att engagera sig lokalt är spännande, då får man en chans att möta människorna direkt och arbeta tillsammans med dem det berör.