(S) hävdar att hemlösa inte finns
Socialdemokraterna sa nej till en handlingsplan mot hemlöshet, och dessutom att hemlösa i Sundbyberg inte finns. Moderaterna krävde i en motion att Sundbyberg, precis som Stockholm, inrättar en handlingsplan för att bekämpa hemlöshet. Inger Lundberg (S) vice ordförande i individ- och omsorgsnämnden, hävdade i debatten att Sundbyberg inte har några hemlösa eller uteliggare. Ett påstående som efter TV4s granskning visat sig vara gripet ur luften.
- Socialdemokraternas påstående att det inte finns hemlösa i Sundbyberg är häpnadsväckande. När nu vintern är som kallast behöver de hemlösa i Sundyberg hjälpen som mest. Som svar får de påståendet att de inte finns. Jag är oroad över att de politiker som har ansvaret för dessa viktiga frågor verkar sakna verklighetsförankring, säger Erica Lejonroos, gruppledare (M) individ- och omsorgsnämnden
- Vi vill att staden ska ha en tydlig strategi mot hemlöshet så att de som behöver hjälp inte hamnar mellan stolarna. Här måste vi i ansvarig ställning sätta oss ner tillsammans med de som arbetar med dessa frågor. Det handlar om förebyggande åtgärder. Men en strategi kan också inkludera att unga utslagna inte skall blandas med äldre missbrukare och även samarbete med landstinget om uppsökande arbete för att ingen ska hamna i utanförskap på grund av psykisk ohälsa, avslutar Lejonroos
5 februari 2010 15:54
I den ”hjälp” myndigheter och frivilligorganisationer ger hemlösa, saknas syftet att lösa hemlösheten!
Om de som idag anser sig själva eller av andra vara utsedda för att hjälpa hemlösa människor inte förstår eller har det primära verktyget (ett eget tryggt hem) och kommer även behovet i konflikt med de riktlinjer myndigheter eller frivilligorganisationer har som uppdrag att hjälpa till med. Då blir det som säkert alla förstår inte särskilt enkelt att genomföra hjälpen på det sätt som man själv kanske tänkt sig från början. Antingen får man då ta bort hjälpen eller så får man försöka osynliggöra de som behöver den. Annars får man ge sig in på en lite svårare hantering, det vi brukar kalla för ”anpassning”.
Det som gör anpassningen så svår är just det man inte vet något om. Om inte någon vet något, då kan man förenkla okunskapen genom att dela in den i rätt och fel. Då vet man åtminstone vad som är rätt. Det som är fel brukar man undvika. Man drar helt enkelt ett streck och ställer sig på rätt sida. Om man vill kan man sen placera den som behöver hjälp på fel sida, då kan man påpeka det för den som står där, och kräva att den människan skall upphäva skillnaden mellan här och där. Därefter kan man påpeka att det den människan gör är fel, och be den göra något annat. Man kan till och med visa om man står på rätt sida, fråga lite uppfodrande varför den som står på fel sida inte gör likadant. Så kan man anpassa själva anpassningen till ett annat sätt att anpassa. Det kan man kalla för att omdefiniera målgruppen så att den passar kanske bättre in på själva sättet man kan hjälpa. Den målgrupp som man definierar har man kunskap om. Det ingår i själva arbetet med att definiera.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa