”För de flesta är principen att omfördela från rika till fattiga nödvändig i ett modernt samhälle” skriver Ilmar Reepalu. Men när han börjar argumentera för dagens skatteutjämningssystem förirrar han sig långt ut i terrängen.

(Dagens Samhälle 12/11) Tre påståenden framförs: I princip stannar lika mycket pengar i Storstockholmsregionen som man betalar därifrån. Malmö behöver mycket utjämningsbidrag på grund av sin befolkningssammansättning. Malmös högre kostnader för att ge sina invånare likvärdig kommunal service visar sig i skatten som är 31:23, medan Danderyd bara har 29:38 och Vellinge 28:89.

Om vi börjar med inkomstutjämningen (kostnadsutjämningen är ju bara en omfördelning beroende på befolkningssammansättning) och synar påståendet att pengarna stannar i Storstockholm så finner vi att staten fyller på hela systemet med 66 miljarder kronor. Men därutöver betalar skattebetalarna i Storstockholmsregionen in 3,5 miljarder till systemet. Medan resten av Sverige får 69, 6 miljarder (Skåne får mest) så försvinner 3, 5 miljarder från Storstockholm genom landstings- och kommunalskatter, betalda av såväl rik som fattig.

”Varenda krona går till de merkostnader som Malmö har på grund av sin befolkningssammansättning” skriver Ilmar Reepalu vidare. Genom att plocka ut endast en av kostnadskomponenterna ur kostnadsutjämningssystemet vill han ge sken av att Malmö har högre kostnader än andra.

Men om vi tar in alla komponenterna (merkostnader för barn och äldre etcetera) och använder den senaste beräkningen så har till exempel Danderyd 6 153 kronor i merkostnader per invånare, Lidingö 5 230 kr och Täby 2 618 kr. Medan Malmö har 598 kr, det vill säga en ur kostnadssynpunkt betydligt mer gynnsam befolkningssammansättning.

Hur Malmö, trots de väldiga ekonomiska överföringarna, kan ha betydligt högre skatt än de moderatstyrda kommuner Ilmar Reepalu ger sig på beror väl antingen på utgifter långt utanför de kommunala kärnuppgifterna eller på mycket dålig kostnadseffektivitet. Sannolikt är det en kombination.

Vår grundläggande kritik mot dagens utjämning är att den är starkt tillväxthämmande. Ett system som ger ett antal kommuner lägre skatteintäkter om tillväxten och därmed skattekraften ökar skapar inte drivkraft för utveckling och bör utrangeras. Det enda logiska är att staten tar ansvar för regionalpolitiken och fullt ut finansierar den kommunala kostnadsutjämningen.

Paul Lindquist (M), Lidingö
Gunnar Oom (M), Danderyd
Sten Nordin (M), Stockholm
Leif Gripestam (M), Täby
Lars-Ingvar Ljungman (M), Vellinge
Torbjörn Rosdahl (M), Sollentuna