I fredags var Joakim och jag på Stiftelsen Silviahemmets inspirationsdag. Det var en både kunskapsspäckad och faktiskt också rolig dag där vi orienterade oss om äldreomsorgens utmaningar när det gäller demenssjukdom.
En stark upplevelse var att inse att det inte räcker med ens den bästa välvilja inom demensvården. Silviahemmets rektor Margareta Skog varnade i sitt anförande om för att fråga alltför mycket eller uppmana den demenssjuke att minnas vissa saker. Det kan skapa stor oro och vara nedbrytande för självkänslan. I andra fall kan demenssjukdomen göra att traumatiska minnen bubblar upp till ytan och ger upphov till oväntade reaktioner och ren ångest i till synes odramatiska vardagssituationer. Silviasjuksköterskan Kajsa Båkmans berättelser om hur boende på judiska hemmet plötsligt kan färdas i tiden, tillbaka till andra världskriget, var mäktigt starka och gripande.
Glädjande var att få höra om aktuell alzheimerforskning av Johan Sundelöf från Uppsala Universitet. Hoppet om ett vaccin i en inte alltför avlägsen framtid lever i allra högsta grad.
Alzheimerfondens ordförande Stefan Sauk rev ner dånande applåder när han läste upp en stark berättelse om hur det är att långsamt bli varse att man inte bara är glömsk, utan att det handlar om begynnande Alzheimer.
Utöver att stämma till eftertanke innehöll dagen glada skratt när Magnus Härenstam kåserade över hur det var att åldras. Sammantaget var det en omtumlande dag som jag tror att vi båda kommer att hämta mycket inspiration ur när vi funderar på hur äldreomsorgen ännu bättre ska kunna svara mot de behov som finns idag och kommer att växa fram kommande år.

På bilden delar Drottning Silvia ut Silviahemmets forsknings- och Utbildningsstipendium till Lennart Minthon vid neuropsykiatriska kliniken i Malmö, tillsammans med verksamhetschefen Wilhelmina Hoffman.
/Helena