Kategoriarkiv: Blogg

Trygga Tensta

I gårdagens DN gick det att läsa att Tensta är om otryggheten i stadsdelen, det baseras på en undersökning som presenterades av Stiftelsen Tryggare Sverige. Syftet med studien är att få en bättre bild av hur tryggheten ser ut i några av Sveriges socialt utsatta områden och den är genomförd i 15 stadsdelar som regeringen valt ut att ingå i satsningen URBAN15.

Studien visar på stora skillnader mellan stadsdelarna samt att Tensta och Rinkeby hamnar högt upp på gällande otrygghet i jämförelse med de andra stadsdelarna som ingår i undersökningen. Att människor som bor i dessa stadsdelar upplever en otrygghet är något som vi ska ta på allvar. Redan idag pågår ett omfattande arbete i syfte att förbättra tryggheten i dessa stadsdelar. Förutom att utveckla den fysiska miljön så har berörda aktörer nu en plattform för samarbete genom Järvaandan. Det har gett resultat, bland annat har den anmälda brottsligheten under julloven minskat med 43 % på fem år. Därutöver så genomför Stockholms stad en egen, stadsövergripande trygghetsmätning. I de trygghetsmätningar, som följs över tid, kan vi exempelvis se att andelen som är oroliga för att utsättas för brott har sjunkit i Tensta, något som är positivt. Att kunna utvecklingen över tid är också viktigt när man sätter bilder av verkligheten.

Även om undersökningar likt denna är viktiga för att belysa problem så måste det sättas i relation till annat. Det är lätt att måla ut exempelvis Tensta som ett otryggt område utan att exempelvis jämföra med innerstaden eller andra stadsdelar med en bättre bildsättning. I undersökningen jämförs stadsdelar från hela landet som valts ut av regeringen. Genom att göra en bredare jämförelse ges också möjlighet att få en mer nyanserad bild av verkligheten, detta är viktigt för att kunna möta utmaningarna på rätt sätt.

/Charlotte

Inspirationsmatlagning i Kungsträdgården

Igår var det äntligen dags för de 40 medarbetare från hemtjänsten som anmält sig till Inspirationsmatlagningen att få inspireras till bättre och godare matlagning! Det var god stämning bland grytor och kastruller. Ulrika Brydling som var kulinarisk ledare för dagen pratade med deltagarna om vad som var deras utmaningar och många svarade att det var att bryta den onda cirkeln med att alltid laga och servera säkra kort. Förhoppningsvis fick deltagarna med sig ökad kunskap om hur de ska hantera råvaror, hur maten ska lagas för att bäst få fram smaker men även inspiration att våga experimentera! Några av de rätter som lagades igår var ostgratinerad fiskfilé, klassisk tomatsås och kall parikasalsa. Det var en lyckad och spännande dag!

Bilder från gårdagen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bra att regeringen öppnar för ombildning till ägarlägenheter

Igår tillsatte regeringen en utredning om ägarlägenheter i befintliga hyreshus. Det är ett välkommet initiativ då det idag endast är möjligt att få tillgång till den upplåtelseformen via nyproduktion eller vid ombyggnationer av fastigheter som tidigare inte använts som bostäder.

Ägarlägenheter kan bli ett positivt inslag på Stockholms bostadsmarknad. Den enskildes inflytande stärks och mångfald och valfrihet ökar. Inte minst i områden med ensidiga bestånd av hyresfastigheter. I områden med bara hyresrätter är det idag väldigt svårt att äga sin bostad om man så önskar. I och med möjligheten att ombilda enskilda hyresrätter i en hyresfastighet till ägarlägenheter skapar vi inte bara en möjlighet för den enskilde att bo kvar i sitt bostadsområde, utan det stärker även fastighetsägaren som kan frigöra kapital för upprustning och nyproduktion av sin hyresfastighet.

 /Joakim

Traineeprogram inom äldreomsorg

Idag fick jag äran att deltaga vid en diplomutdelning för 2011-2012 års traineeprogram inom äldreomsorgen i Stockholms stad.

Detta traineeprogram är skräddarsytt för medarbetare inom äldreomsorgen i kommunalt och enskilt driven verksamhet och syftet är att identifiera och utveckla duktiga medarbetare och rusta dem för att möta de utmaningar äldreomsorgen står inför de kommande åren. Som synes var det ett härligt gäng jag träffade i försommarvärmen.

/Joakim

Idéprogram för en bättre äldreomsorg i Stockholms stad

Mina första erfarenheter av äldreomsorgen i Stockholm fick jag i början av 90-talet när jag under en sommar arbetade på Ersta diakonis äldreboende. Nästan 20 år senare har jag fått uppdraget som äldreborgarråd i Stockholms stad. Sedan valet 2010 har jag besökt många olika verksamheter inom äldreomsorgen och träffat äldre, medarbetare och anhöriga. Under dessa besök har jag kunnat identifiera vilka framtidsfrågor som vi måste arbeta vidare med för att kunna åstadkomma viktiga förändringar inom äldreomsorgen under de kommande åren.

Som äldreborgarråd har jag höga ambitioner för Stockholms äldreomsorg. De personliga tragedier som emellanåt beskrivits i media visar att det finns områden som behöver förbättras för att omsorgen i alla dess delar ska vara trygg och säker. En del i detta arbete är att inrätta en ny trygghetsinspektion i Stockholm som enbart ska arbeta med granskning, uppföljning och analys av äldreomsorgen. Vi ska satsa mer på förebyggande arbete och tidiga insatser, för att brister inte ska kunna uppstå.

Vi ska skapa förutsättningar för en äldreomsorg där människor själva kan välja hur de ska leva sina liv, oavsett hur mycket stöd de behöver i vardagen. År 2011 införde vi en parboendegaranti, så att äldre människor ska garanteras att få bo tillsammans med sin partner, när kropp och sinne börjar svikta. Detta är politik att vara stolt över. Ålderdom ska inte skilja människor åt och ålderdom ska inte behöva betyda ensamhet. Makar, vänner och syskon ska få leva sida vid sida om de önskar och olika grupper av människor ska få bo tillsammans om de önskar. Under nästa år upprättas ett nytt äldreboende i Stockholm för homo-, bi- och transexuella äldre och det här är bara ett exempel på hur vi skapar en äldreomsorg som präglas av mångfald, valfrihet och öppenhet.

Många äldre upplever att de inte får vara delaktiga i de beslut som fattas kring dem, till exempel vad gäller vårdplanering. Det ska inte råda någon tvekan om att den enskilda individen alltid ska ha makt över sitt eget liv. Vi arbetar nu med att införa en gemensam värdegrund för Stockholms äldreomsorg. Detta arbete innebär en förstärkning av de äldres delaktighet i beslut som fattas kring dem och att de får ett direkt inflytande över den omsorg som utförs. Kvalitetsgarantierna förväntas vara införda senast år 2013.

De flesta äldre som jag möter säger att de vill bo kvar hemma så länge det är möjligt. För att dessa människor ska få en riktig god vård och omsorg behöver vi förbättra hemtjänsten ytterligare. Framförallt ska människor själva kunna välja hur mycket omsorg de vill ha. Under året fattar vi beslut om sex timmars hemtjänst i månaden som inte kräver ett biståndsbeslut. Det kan handla om hjälp att ta promenader eller laga mat. Oavsett vilket ska de äldre själva kunna bestämma.

Det ökande antalet demenssjuka är en viktig framtidsfråga för hela samhället. Sedan 2011 satsar Stockholm 50 miljoner extra per år specifikt på demensboenden, för att höja personaltätheten och kvaliteten. Men vi ska göra mer för att förbättra vården av demenssjuka. Vi ska fortsätta med kompetensutveckling av medarbetare och öka kraven på utbildning. Min förhoppning är att vi snart får en demenslagstiftning i Sverige som kan reglera och därmed minska tvångsåtgärder inom demensvården. Tvångsåtgärder av det slag som rapporterats om, där en dement man bundits fast med ett lakan i sin säng, skulle inte kunna inträffa med en sådan lagstiftning. Där har regering och riksdag ett stort ansvar att bryta upp de politiska låsningar som hindrar lagstiftningen att komma på plats. Vi inför även demensteam och detta arbetssätt, där individens behov bedöms av ett team är användbart inom flera delar av omsorgen. Den geriatriska kompetensen måste också öka.

Har man insikt i äldreomsorgen vet man hur ovärderliga medarbetarna är och hur hårt de arbetar för att både de äldre och anhöriga ska känna sig trygga med den vård och omsorg som ges. Under mandatperioden ska vi göra en översyn av hur medarbetarna på våra kommunala enheter kan få avlastning från olika typer av arbetsuppgifter, så att de kan ägna mer tid åt de äldre. I översynen ingår bland annat att minska de administrativa uppgifterna, men det kan även handla om att en del arbetsuppgifter, till exempel städning och tvätt, kan utföras av andra än själva vård- och omsorgspersonalen.

Frågan om driftsform diskuteras ofta i samband med äldreomsorgens utförare. Driftsformen är inte det viktigaste. Det avgörande är kvaliteten och att makten att välja ligger hos den äldre, så att man både kan välja och välja bort. Under året ska vi utreda hur vi ska utveckla systemet med äldrepeng i Stockholm, så att vi får ett system där vikten av att leverera riktigt god omsorg är avgörande för verksamhetens framgång.

Den ekonomiska aspekten diskuteras ofta i samband med äldreomsorgen och man får ofta intryck av att äldreomsorgen drabbas av nedskärningar, år efter år. Detta stämmer inte. I Stockholm har vi råd att prioritera äldreomsorgen. Budgeten för äldreomsorgen i år är cirka sju miljarder. Sedan 2005 har budgeten utökats med 686 miljoner kr.

Hur skapar vi då den bästa omsorgen för den äldre? Svaret varierar beroende på vem man frågar. Alla äldre är individer med egna önskemål, det får vi aldrig glömma. Därför ska vi ha en äldreomsorg som är flexibel och som utgår från varje persons önskemål om hur han eller hon vill leva sitt liv. Vi har en lång väg att gå, och en utmaning i att i delar återupprätta förtroendet för äldreomsorgen, men jag ser framför mig att vi kommer att kunna åstadkomma mycket under de närmaste åren.

/Joakim

Angående Järva

Med anledning av den senaste tidens artiklar om Järvalyftet så vill jag lämna mina reflektioner kring det arbetet.

Jag medger att vi inte har lyckats med allt, men vi har gjort många bra saker och på flera av våra prioriterade områden har vi nått framgång. Detta är möjligen inte lika spännande att förmedla som det är att peka på brister.

Innan jag bygger vidare på mitt resonemang vill jag framhålla att Järvalyftet pågått i fem år. Järvalyftet bygger på en långsiktighet då vi vet att arbetet med att öka sysselsättningen, göra de lokala skolorna allt mer attraktiva, stärka företagande och renovera miljonprogrammets fastigheter inte är något vi kan göra över en natt. Vi har sett flera tidigare projekt som haft den ambitionen, alla utan att åstadkomma en långsiktigt positiv utveckling i likhet med vad man hade hoppats.

Järvalyftet förutsätter att alla stadens förvaltningar och bolag jobbar mot samma mål. Varje nämnd och styrelse ansvarar sedan för att prioritera Järva inom ramen för sin verksamhet och budget. På så vis får vi en bättre långsiktighet och undviker projektinsatser. Därutöver har vi avsatt över 400 miljoner som syftar till att stärka arbetet i Järva. Det handlar t ex om att vara starthjälp för nya verksamheter som sedan ska inordnas i ordinarie verksamheter. Järvalyftet och satsningarna i området är dock så mycket större då Stockholms stad totalt investerar flera miljarder i utvecklingen av Järva.

Gällande Stockholmsutställningen så fanns det en politisk konsensus till en början. Inledande samtal påbörjades av före detta finansborgarrådet Annika Billström (S), men det landade senare inom ramen för Järvalyftets budget. Det fanns en vilja att återskapa tidigare stockholmsutställningar som satt Stockholm på kartan internationellt. Syftet med förstudien var att se hur man, på ett visionärt sätt, skulle kunna utveckla Järva och sätta området på kartan. Slutrapporten sammanföll dessvärre med den ekonomiska krisen 2008 och gjorde således finansieringen osäker. Planerna finns fortfarande och studien är fortfarande användbar. Jag anser att frågan om stockholmsutställningen lämpligen genomförs när fler av de fysiska upprusningarna och energieffektiviseringen av fastigheterna är mer på plats.

Järvalyftets övergripande mål är:

• Bra boende och mer varierad stadsmiljö
• Trygghet i vardagen
• Stärkt utbildning och bättre språkundervisning
• Fler jobb och ökat företagande

Bra boende och en mer varierad stadsmiljö
Arbetet för att uppnå detta mål har kommit långt. Förutom att flera större planarbeten påbörjas, bland annat Rinkebystråket, Rinkeby allé och kopplingar över fältet, så har även renoveringarna av miljonprogrammets fastigheter påbörjats. Tillsammans handlar det om investeringar i miljardklassen, enbart Svenska bostäder investerar över 10 miljarder på att rusta sina fastigheter i Järva. Men Svenska bostäder arbete är bredare än så. Inom ramen för sitt Järvalyft började man 2008 ett medvetet arbete med sin fastighetsförvaltning och sina hyresgäster i Järva. Genom dialog med de boende, bättre städning och renhållning, ökade ronderingar, höjd inomhustemperatur samt ett medvetet trygghetsarbete har man sett goda resultat. Det ledde bland annat till att bolaget år 2010 fick BRÅ:s nationella pris för sitt trygghetsarbete. Priser i all ära men det viktigaste är att ha nöjda hyresgäster – men även det målet har vi uppnått. Bolagets egna NKI (Nöjd kund index) visar på en mycket positiv utveckling inom bolagets bestånd i Järva. På fyra år har andelen nöjda hyresgäster ökat med över 15 procentenheter och ligger idag, inom de allra flesta områden, bättre än många av bolagens andra affärsområden. Här sticker Rinkeby ut – där har man gått från de mest missnöjda till de mest nöjda hyresgästerna inom hela Svenska bostäders bestånd. Detta på 4 år. Jag tror inget fastighetsbolag någonsin har sett en liknande uppgång på så kort tid.

Renoveringarna av miljonprogrammets fastigheter har påbörjats och har skett på de boendes villkor. Förutom den övergripande dialogen, dit alla järvabor bjöds in, har man även samråd i den enskilda fastigheten och hyresgästen har stort inflytande över den enskilda lägenheten. Vår utgångspunkt är att alla ska kunna återvända efter renoveringen samtidigt som vi ska kunna erbjuda hyresgästerna möjligheten att få en högre standard i olika steg med varierande hyra. Hittills har ingen av bolagets hyresgäster avböjt att flytta tillbaka till de renoverade lägenheterna på grund av att man inte har haft råd. Inte heller det vill medierna rapportera.

Samarbete och trygghet i vardagen
Som jag har framfört så har Järva utmaningar, där är det nog ingen som säger emot. Men inom flera områden gör vi också stora framsteg – ett av dem är samverkan och trygghet i vardagen. Sedan Järvalyftets påbörjades 2007 så har fastighetsägarna gått ihop och bildat en gemensam fastighetsägarförening, ett BID-samarbete har startat, Järvaandan med över 400 lokala medlemmar har skapat ytterligare en plattform för samarbete. Fastighetsägarsamarbetet har lett fram till gemensamma upphandlingar avseende t ex yttre skötsel, bevakning och säkerhetsskåp. Det har främst gynnat de boende i Järva. Som en intressant parentes kan jag nämna att under förra veckans skräpplockardagar så fanns det ett problem i Järva – det fanns, enligt våra lokala förvaltare, inget skräp att plocka upp. Många nyanställda inom förvaltningen av husen sker också lokalt, vilket ökar kvaliteten ytterligare.

Genom Järvaandan har olika aktörer hittat varandra och samarbeten skapats, bland medlemmarna finns bland annat bolag, stadens verksamheter, ideella föreningar och samfund. Stadsdelarna ansvarar för sms-kedjor där polis, fältare och goda krafter informeras om, när och i så fall var, oroligheter uppstår och kan då se till att befinna sig där i större utsträckning. Varje helg- och lovkväll anordnas utsättningsmöten där alla goda krafter får en lägesrapport från närpolisen som leder mötet. Järva ligger långt före både Göteborg och Malmö när det gäller samverkan mellan dessa aktörer. Resultaten syns bland annat i den anmälda brottsligheten under julloven som minskat med över 40% under de senaste 5 åren. I garage har andelen inbrott minskat med 75%.

Stärkt utbildning och bättre språkundervisning
Vi har en hög arbetslöshet på Järvafältet och vi har också många elever som går ut skolan utan behörighet till gymnasiet. Vill man stirra sig blind på siffror kan man också konstaterat att andelen behöriga elever har minskat sedan 2007. Bemödar man sig dock att istället titta bakom siffrorna  så kan man se att många elever höjer sina betyg efter sommarskolor. Vi kan också se att utbudet av läxhjälp är betydligt mycket större i Järva än i andra delar av staden. Studier visar att elever som kommer till Sverige i tonåren behöver fyra-fem år på sig att hämta ikapp den kunskap som de gått miste om innan tiden i sitt nya land – det är naturligt och inget vi bara löser genom ett tillskott av resurser.

Skolan och sysselsättningen är två viktiga frågor. Att hänga ut Järvalärling som ett projekt där pengarna har kastats i sjön är felaktigt. Vi har investerat mycket i Järvalärling och resultatet har ännu inte fallit ut så väl som vi hade hoppats men verksamheten är i allra högsta grad fortsatt aktiv. Anledningen till att det inte fallit ut enligt planerna är att Järvalärling har fått ta emot en svårare grupp av ungdomar än vad de var beredda på initialt. Ungdomar som inte är redo att påbörja en utbildning och som också avbrutit sin utbildning i förtid. När detta visade sig så stoppades intaget men nyligen öppnades utbildningen igen med nya matchningsmetoder från stadens förvaltningar. Nu föregås utbildningen av enskilda samtal för att se om personen i fråga kan anses redo för att påbörja denna typ av lärlingsutbildning. På så vis hoppas vi på bättre resultat och träffsäkerhet.

Fler jobb och ökat företagande
Genom jobbtorgen, som invigdes i januari 2008, har vi haft många som gått från ekonomiskt bistånd till egen försörjning. Idag finns det sju jobbtorg i hela staden och av dessa är inte mindre än tre placerade i Järva.

Därutöver har vi sedan 2008 avsatt pengar så att alla gymnasieungdomar i stadsdelarna Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista får möjligheten till sommarjobb. Förra året resulterade det i närmare 1500 arbetstillfällen under sommarlovet. Sommarjobb ger dels ungdomarna en meningsfull sysselsättning samtidigt som det genererar erfarenheter och ett första steg in på arbetsmarknaden. Dessutom gör de ett bra jobb.

Vi har även, inom ramen för de 200 miljonerna, avsatt pengar till socialt företagande. En av de organisationerna som bedrivit social företagande är Spång blå band, som genom stöd från Järvalyftet har de idag över 90 anställda och har ambitioner på att utöka sin verksamhet ytterligare.

Styrgruppen
Sist men inte minst kan jag inte låta bli att kommentera styrgruppen och hur den har fungerat. Sanningen är att den inte har fungerat, i huvudsak beroende på att intresset från oppositionen varit minst sagt begränsat. Styrgruppen består av en representant från varje parti och fattar inte beslut, utan ska i sin beskrivning tillse att järvalyftet (och ytterstadsarbetet i stort) följer utsatta mål inom varje aktuell förvaltning eller bolag. Nu har vi en styrgrupp på plats och ambitionen  är att hitta arbetsformer för denna. Det ter sig därför mycket provocerande att Tomas Rudin går ut i Svenska Dagbladet och kritiserar styrgruppen och kallar det för Moderaternas lekstuga. Jag hade kunnat ta Rudin på allvar om han hade varit delaktig på det möte till vilket han refererar. Faktum är att Rudin må ha varit på mötet rent fysiskt under delar av mötet, men det faktiska intresset bestod i hans telefon snarare än den information som styrgruppen gavs – vilket irriterade fler än undertecknad.

Att begära ut handlingar är inte fel, men att Tomas Rudin nu vill gå igenom de ärenden han och hans företrädare redan haft för påseende under åren, känns inte så framåtsyftande.

Jag tycker det är oförskämt, inte minst mot de hundratals tjänstemän och andra som jobbar i organisationen och dagligen arbetar för ett bättre Järva. Dessutom bidrar det knappast till att få en fungerande styrgrupp.

/Joakim

Megafonen, demokrati och främlingsfientlighet

Arbetet i Järva är långsiktigt och det finns mycket kvar att göra innan allt går åt rätt håll i stadsdelarna. Dock är det inte nattsvart som företrädare från Megafonen vill påskina (Svd 5/5). Det händer även mycket positivt i stadsdelarna kring Järvafältet. Det är tråkigt att Megafonen inte vill vara med och utveckla det positiva utan istället bara fokuserar på det som är negativt. Det låter som om Megafonen skulle sitta i samma båt som vänsterpartiet då de har en identisk kritik och samma förslag på lösningar som Ann-Margarethe Livh.

Dialogarbetet i Järva är en hörnsten i det pågående arbetet, tyvärr missuppfattar Megafonen syftet med dialogen. Dialog handlar om att ge och ta. Får man inte som man vill i en dialog är inte lösningen att ockupera en lokal och prata om att vissa boende i en stadsdel ska ha vetorätt i alla politiska beslut som fattas. Det demokratiska systemet fungerar inte så. Alliansen i Stockholm har fått förtroendet av väljarna att fortsätta förändringsarbetet i Järva och alla stadens stadsdelar. Det gör vi nu också, i dialog med boende, men det finns en representativ demokratisk ordning som dem som inte tycker lika måste förhålla sig till. Det handlar om demokrati, inget annat.

Utöver att Basar Gerecci, Rami Al-Khamisi och Amir Kekya spär på det oförtjänt dåliga rykte som Järva har, spelar de nu även den främlingsfientliga rörelsen i händerna. Retoriken i kommentarsfälten till ovan nämnda artikel talar sitt tydliga och skrämmande språk. Det sista vi behöver är mer misstro och främlingsfientligt motstånd mot det utvecklingsprojekt som nu bedrivs i ytterstaden. I Stockholm är vi i dagsläget förskonade från dessa krafter i stadens demokratiskt valda församlingar men så behöver det inte se ut efter nästa val. Innan Megafonen reflexmässigt klagar och dömer ut Järvalyftet så fort de får chansen bör dess företrädare möjligen fundera kring vilka krafter de framkallar när de driver denna destruktiva kampanj.

/Magnus

Inspirationsmatlagning med Sveriges bästa kockar för hemtjänstmedarbetare

Den 4 juli bjuder Stockholms stad in 40 hemtjänstmedarbetare för att under en heldag få laga mat med fyra av Sveriges bästa kockar. Syftet är att öka kunskaperna om råvaror, mat och måltider, för att de äldre ska serveras förstklassig mat i sina hem. Det är viktigt att medarbetarna inom hemtjänsten som lagar mat åt de äldre har goda kunskaper om matlagning, så att maten som serveras blir både god och väl tillagad. Det är prisvinnande kockar, bland annat Ulrika Brydling, ledare för juniorkocklandslaget, som ska utbilda hemtjänstmedarbetarna och framförallt inspirera dem till att laga mat som ska förgylla de äldres vardag.

Matlagningen kommer att ske under evenemanget ”Smaka på Stockholm 2012” i Kungsträdgården. Kulinarisk ledare Ulrika Brydling, driver tillsammans med sin syster Carina restaurangerna på Åhléns City i Stockholm. Ulrika är sommelier och ledare för det svenska Juniorkocklandslaget. Hon är även vice ordförande i Svenska Kockars förening. De övriga tre kockarna presenteras snart!

Metro skriver idag om detta.

/Sandra

Maa Terje Gunnarssons inlägg på DN-debatt.

På dagens DN-stockholmsdebatt skriver Terje Gunnarsson om den aktuella beståndsförsäljningen i Stockholm. Jag tycker dock att Terje Gunnarsson blundar för centrala delar i processen samtidigt som han slänger sig med direkta osaningar.

Först och främst tycker jag att det är väldigt tråkigt att Gunnarsson helt glömmer att kommentera att detta är långt ifrån en politisk agenda som de borgerligt styrda kommunerna driver. Så sent som tidigare i veckan meddelar Botkyrkabyggen, som ägs av S-styrda Botkyrka kommun, att de avser att sälja 1000 lägenheter i syfte att klara renoveringskostnader. Även Sigtunahem, som också är S-styrt, sålde så mycket som 20% av sitt hyresbestånd i höstas.

Därutöver påstår Gunnarsson indirekt att staden ska använda intäkterna för att täcka hål i den kommunala verksamheten. Försäljningen frigör resurser för investeringar inom bostadssektorn. De tre kommande åren har stadens bostadsbolag i uppdrag att investera över 15 miljarder kronor i nya bostäder och underlättar bostadsförsörjningen i Stockholm. Samtidigt står man inför omfattande upprustningar i miljonprogramsfastigheter på miljardbelopp. För att kunna genomföra allt detta måste bolagen frigöra resurser, bland annat genom försäljningar. Den aktuella försäljningen inbringar 2,5 miljarder till staden.

Sigtunahem och Sigtuna kommun deklarerade däremot att anledningen är att stoppa in pengarna i kommunens olika verksamheter, detta i likhet med vad Gunnarsson framhåller. Jag tycker därför att det är märkligt att Gunnarsson väljer att framhålla detta i sammanhanget när han pratar om Stockholms stad utan att ens nämna Sigtuna. Är banden så starka med socialdemokratin månne?

Därutöver vill jag även göra ett tillägg till Gunnarssons kommentar om att 40 000 allmännyttiga lägenheter har försvunnit under 2000-talet. Först och främst försvinner inte lägenheterna. De finns fortfarande till marknadens förfogande, trots att de inte är kommunala. Ungefär hälften har ombildats och hälften har sålts till privata fastighetsägare. I fallet där fastigheter sålts till privata fastighetsägare så har staden valt långsiktiga fastighetsförvaltare som har som affärsidé att förvalta hyresfastigheter. Sammantaget har Stockholms stad fått in tiotals miljarder tack vare försäljningarna och dessa kan nu investeras i stadens utveckling av t ex nya bostadsområden.

Terje Gunnarsson och Hyresgästföreningen vill gärna förmedla en bild att hyresrätten är på väg bort, men så är inte fallet. Idag har vi en fördelning i Stockholm där 54% är bostadsrätter och 46% är hyresrätter. Det är således en jämn fördelning, något som vi tycker är eftersträvansvärt. Dock finns det skillnader mellan stadsdelar, något som vi försöker balansera genom att bygga hyresrätter i områden med mycket bostadsrätter och vice versa. Att vi tycker hyresrätten fyller en viktig roll i den moderna storstaden visar vi genom att markanvisa fler hyresrätter än bostadsrätter under 2011.

Terje Gunnarsson avslutar med att det hela är skamligt. Möjligen är det skamligt att S-styrda Sigtunahem säljer sina bestånd för att undvika skattehöjningar. Stockholms stad bygger och utvecklar hyresrätten för reavinsterna så att nya stockholmare kan flytta till Stockholm. Terje Gunnarsson borde läsa på och återkomma när han har faktaunderbyggda argument.

/Joakim