Mina första erfarenheter av äldreomsorgen i Stockholm fick jag i början av 90-talet när jag under en sommar arbetade på Ersta diakonis äldreboende. Nästan 20 år senare har jag fått uppdraget som äldreborgarråd i Stockholms stad. Sedan valet 2010 har jag besökt många olika verksamheter inom äldreomsorgen och träffat äldre, medarbetare och anhöriga. Under dessa besök har jag kunnat identifiera vilka framtidsfrågor som vi måste arbeta vidare med för att kunna åstadkomma viktiga förändringar inom äldreomsorgen under de kommande åren.
Som äldreborgarråd har jag höga ambitioner för Stockholms äldreomsorg. De personliga tragedier som emellanåt beskrivits i media visar att det finns områden som behöver förbättras för att omsorgen i alla dess delar ska vara trygg och säker. En del i detta arbete är att inrätta en ny trygghetsinspektion i Stockholm som enbart ska arbeta med granskning, uppföljning och analys av äldreomsorgen. Vi ska satsa mer på förebyggande arbete och tidiga insatser, för att brister inte ska kunna uppstå.
Vi ska skapa förutsättningar för en äldreomsorg där människor själva kan välja hur de ska leva sina liv, oavsett hur mycket stöd de behöver i vardagen. År 2011 införde vi en parboendegaranti, så att äldre människor ska garanteras att få bo tillsammans med sin partner, när kropp och sinne börjar svikta. Detta är politik att vara stolt över. Ålderdom ska inte skilja människor åt och ålderdom ska inte behöva betyda ensamhet. Makar, vänner och syskon ska få leva sida vid sida om de önskar och olika grupper av människor ska få bo tillsammans om de önskar. Under nästa år upprättas ett nytt äldreboende i Stockholm för homo-, bi- och transexuella äldre och det här är bara ett exempel på hur vi skapar en äldreomsorg som präglas av mångfald, valfrihet och öppenhet.
Många äldre upplever att de inte får vara delaktiga i de beslut som fattas kring dem, till exempel vad gäller vårdplanering. Det ska inte råda någon tvekan om att den enskilda individen alltid ska ha makt över sitt eget liv. Vi arbetar nu med att införa en gemensam värdegrund för Stockholms äldreomsorg. Detta arbete innebär en förstärkning av de äldres delaktighet i beslut som fattas kring dem och att de får ett direkt inflytande över den omsorg som utförs. Kvalitetsgarantierna förväntas vara införda senast år 2013.
De flesta äldre som jag möter säger att de vill bo kvar hemma så länge det är möjligt. För att dessa människor ska få en riktig god vård och omsorg behöver vi förbättra hemtjänsten ytterligare. Framförallt ska människor själva kunna välja hur mycket omsorg de vill ha. Under året fattar vi beslut om sex timmars hemtjänst i månaden som inte kräver ett biståndsbeslut. Det kan handla om hjälp att ta promenader eller laga mat. Oavsett vilket ska de äldre själva kunna bestämma.
Det ökande antalet demenssjuka är en viktig framtidsfråga för hela samhället. Sedan 2011 satsar Stockholm 50 miljoner extra per år specifikt på demensboenden, för att höja personaltätheten och kvaliteten. Men vi ska göra mer för att förbättra vården av demenssjuka. Vi ska fortsätta med kompetensutveckling av medarbetare och öka kraven på utbildning. Min förhoppning är att vi snart får en demenslagstiftning i Sverige som kan reglera och därmed minska tvångsåtgärder inom demensvården. Tvångsåtgärder av det slag som rapporterats om, där en dement man bundits fast med ett lakan i sin säng, skulle inte kunna inträffa med en sådan lagstiftning. Där har regering och riksdag ett stort ansvar att bryta upp de politiska låsningar som hindrar lagstiftningen att komma på plats. Vi inför även demensteam och detta arbetssätt, där individens behov bedöms av ett team är användbart inom flera delar av omsorgen. Den geriatriska kompetensen måste också öka.
Har man insikt i äldreomsorgen vet man hur ovärderliga medarbetarna är och hur hårt de arbetar för att både de äldre och anhöriga ska känna sig trygga med den vård och omsorg som ges. Under mandatperioden ska vi göra en översyn av hur medarbetarna på våra kommunala enheter kan få avlastning från olika typer av arbetsuppgifter, så att de kan ägna mer tid åt de äldre. I översynen ingår bland annat att minska de administrativa uppgifterna, men det kan även handla om att en del arbetsuppgifter, till exempel städning och tvätt, kan utföras av andra än själva vård- och omsorgspersonalen.
Frågan om driftsform diskuteras ofta i samband med äldreomsorgens utförare. Driftsformen är inte det viktigaste. Det avgörande är kvaliteten och att makten att välja ligger hos den äldre, så att man både kan välja och välja bort. Under året ska vi utreda hur vi ska utveckla systemet med äldrepeng i Stockholm, så att vi får ett system där vikten av att leverera riktigt god omsorg är avgörande för verksamhetens framgång.
Den ekonomiska aspekten diskuteras ofta i samband med äldreomsorgen och man får ofta intryck av att äldreomsorgen drabbas av nedskärningar, år efter år. Detta stämmer inte. I Stockholm har vi råd att prioritera äldreomsorgen. Budgeten för äldreomsorgen i år är cirka sju miljarder. Sedan 2005 har budgeten utökats med 686 miljoner kr.
Hur skapar vi då den bästa omsorgen för den äldre? Svaret varierar beroende på vem man frågar. Alla äldre är individer med egna önskemål, det får vi aldrig glömma. Därför ska vi ha en äldreomsorg som är flexibel och som utgår från varje persons önskemål om hur han eller hon vill leva sitt liv. Vi har en lång väg att gå, och en utmaning i att i delar återupprätta förtroendet för äldreomsorgen, men jag ser framför mig att vi kommer att kunna åstadkomma mycket under de närmaste åren.
/Joakim
