Välkommen till min blogg. Här skriver jag och mina kollegor om aktuella frågor samt berättar om stadens arbete för en bättre äldreomsorg och hur vi på bästa sätt kan få hela Stockholm att växa.
Inlägg görs av mig och mina kollegor. Du som läser inläggen får gärna komma med kommentarer, synpunkter och förslag. Vi önskar dock att vi alla håller en trevlig och saklig ton.
/ Joakim
I fredags besökte Joakim boendedialogen i Bagarmossen.
Trots det vädret så var det många bagarmossen-bor som besökte dialogen.
Därutöver mottog Joakim även synpunkter om hur Bagarmossen kan utvecklas sett från lokala skolelevers perspektiv.
/ Charlotte
Mina första erfarenheter av äldreomsorgen i Stockholm fick jag i början av 90-talet när jag under en sommar arbetade på Ersta diakonis äldreboende. Nästan 20 år senare har jag fått uppdraget som äldreborgarråd i Stockholms stad. Sedan valet 2010 har jag besökt många olika verksamheter inom äldreomsorgen och träffat äldre, medarbetare och anhöriga. Under dessa besök har jag kunnat identifiera vilka framtidsfrågor som vi måste arbeta vidare med för att kunna åstadkomma viktiga förändringar inom äldreomsorgen under de kommande åren.
Som äldreborgarråd har jag höga ambitioner för Stockholms äldreomsorg. De personliga tragedier som emellanåt beskrivits i media visar att det finns områden som behöver förbättras för att omsorgen i alla dess delar ska vara trygg och säker. En del i detta arbete är att inrätta en ny trygghetsinspektion i Stockholm som enbart ska arbeta med granskning, uppföljning och analys av äldreomsorgen. Vi ska satsa mer på förebyggande arbete och tidiga insatser, för att brister inte ska kunna uppstå.
Vi ska skapa förutsättningar för en äldreomsorg där människor själva kan välja hur de ska leva sina liv, oavsett hur mycket stöd de behöver i vardagen. År 2011 införde vi en parboendegaranti, så att äldre människor ska garanteras att få bo tillsammans med sin partner, när kropp och sinne börjar svikta. Detta är politik att vara stolt över. Ålderdom ska inte skilja människor åt och ålderdom ska inte behöva betyda ensamhet. Makar, vänner och syskon ska få leva sida vid sida om de önskar och olika grupper av människor ska få bo tillsammans om de önskar. Under nästa år upprättas ett nytt äldreboende i Stockholm för homo-, bi- och transexuella äldre och det här är bara ett exempel på hur vi skapar en äldreomsorg som präglas av mångfald, valfrihet och öppenhet.
Många äldre upplever att de inte får vara delaktiga i de beslut som fattas kring dem, till exempel vad gäller vårdplanering. Det ska inte råda någon tvekan om att den enskilda individen alltid ska ha makt över sitt eget liv. Vi arbetar nu med att införa en gemensam värdegrund för Stockholms äldreomsorg. Detta arbete innebär en förstärkning av de äldres delaktighet i beslut som fattas kring dem och att de får ett direkt inflytande över den omsorg som utförs. Kvalitetsgarantierna förväntas vara införda senast år 2013.
De flesta äldre som jag möter säger att de vill bo kvar hemma så länge det är möjligt. För att dessa människor ska få en riktig god vård och omsorg behöver vi förbättra hemtjänsten ytterligare. Framförallt ska människor själva kunna välja hur mycket omsorg de vill ha. Under året fattar vi beslut om sex timmars hemtjänst i månaden som inte kräver ett biståndsbeslut. Det kan handla om hjälp att ta promenader eller laga mat. Oavsett vilket ska de äldre själva kunna bestämma.
Det ökande antalet demenssjuka är en viktig framtidsfråga för hela samhället. Sedan 2011 satsar Stockholm 50 miljoner extra per år specifikt på demensboenden, för att höja personaltätheten och kvaliteten. Men vi ska göra mer för att förbättra vården av demenssjuka. Vi ska fortsätta med kompetensutveckling av medarbetare och öka kraven på utbildning. Min förhoppning är att vi snart får en demenslagstiftning i Sverige som kan reglera och därmed minska tvångsåtgärder inom demensvården. Tvångsåtgärder av det slag som rapporterats om, där en dement man bundits fast med ett lakan i sin säng, skulle inte kunna inträffa med en sådan lagstiftning. Där har regering och riksdag ett stort ansvar att bryta upp de politiska låsningar som hindrar lagstiftningen att komma på plats. Vi inför även demensteam och detta arbetssätt, där individens behov bedöms av ett team är användbart inom flera delar av omsorgen. Den geriatriska kompetensen måste också öka.
Har man insikt i äldreomsorgen vet man hur ovärderliga medarbetarna är och hur hårt de arbetar för att både de äldre och anhöriga ska känna sig trygga med den vård och omsorg som ges. Under mandatperioden ska vi göra en översyn av hur medarbetarna på våra kommunala enheter kan få avlastning från olika typer av arbetsuppgifter, så att de kan ägna mer tid åt de äldre. I översynen ingår bland annat att minska de administrativa uppgifterna, men det kan även handla om att en del arbetsuppgifter, till exempel städning och tvätt, kan utföras av andra än själva vård- och omsorgspersonalen.
Frågan om driftsform diskuteras ofta i samband med äldreomsorgens utförare. Driftsformen är inte det viktigaste. Det avgörande är kvaliteten och att makten att välja ligger hos den äldre, så att man både kan välja och välja bort. Under året ska vi utreda hur vi ska utveckla systemet med äldrepeng i Stockholm, så att vi får ett system där vikten av att leverera riktigt god omsorg är avgörande för verksamhetens framgång.
Den ekonomiska aspekten diskuteras ofta i samband med äldreomsorgen och man får ofta intryck av att äldreomsorgen drabbas av nedskärningar, år efter år. Detta stämmer inte. I Stockholm har vi råd att prioritera äldreomsorgen. Budgeten för äldreomsorgen i år är cirka sju miljarder. Sedan 2005 har budgeten utökats med 686 miljoner kr.
Hur skapar vi då den bästa omsorgen för den äldre? Svaret varierar beroende på vem man frågar. Alla äldre är individer med egna önskemål, det får vi aldrig glömma. Därför ska vi ha en äldreomsorg som är flexibel och som utgår från varje persons önskemål om hur han eller hon vill leva sitt liv. Vi har en lång väg att gå, och en utmaning i att i delar återupprätta förtroendet för äldreomsorgen, men jag ser framför mig att vi kommer att kunna åstadkomma mycket under de närmaste åren.
/Joakim
Med anledning av den senaste tidens artiklar om Järvalyftet så vill jag lämna mina reflektioner kring det arbetet.
Jag medger att vi inte har lyckats med allt, men vi har gjort många bra saker och på flera av våra prioriterade områden har vi nått framgång. Detta är möjligen inte lika spännande att förmedla som det är att peka på brister.
Innan jag bygger vidare på mitt resonemang vill jag framhålla att Järvalyftet pågått i fem år. Järvalyftet bygger på en långsiktighet då vi vet att arbetet med att öka sysselsättningen, göra de lokala skolorna allt mer attraktiva, stärka företagande och renovera miljonprogrammets fastigheter inte är något vi kan göra över en natt. Vi har sett flera tidigare projekt som haft den ambitionen, alla utan att åstadkomma en långsiktigt positiv utveckling i likhet med vad man hade hoppats.
Järvalyftet förutsätter att alla stadens förvaltningar och bolag jobbar mot samma mål. Varje nämnd och styrelse ansvarar sedan för att prioritera Järva inom ramen för sin verksamhet och budget. På så vis får vi en bättre långsiktighet och undviker projektinsatser. Därutöver har vi avsatt över 400 miljoner som syftar till att stärka arbetet i Järva. Det handlar t ex om att vara starthjälp för nya verksamheter som sedan ska inordnas i ordinarie verksamheter. Järvalyftet och satsningarna i området är dock så mycket större då Stockholms stad totalt investerar flera miljarder i utvecklingen av Järva.
Gällande Stockholmsutställningen så fanns det en politisk konsensus till en början. Inledande samtal påbörjades av före detta finansborgarrådet Annika Billström (S), men det landade senare inom ramen för Järvalyftets budget. Det fanns en vilja att återskapa tidigare stockholmsutställningar som satt Stockholm på kartan internationellt. Syftet med förstudien var att se hur man, på ett visionärt sätt, skulle kunna utveckla Järva och sätta området på kartan. Slutrapporten sammanföll dessvärre med den ekonomiska krisen 2008 och gjorde således finansieringen osäker. Planerna finns fortfarande och studien är fortfarande användbar. Jag anser att frågan om stockholmsutställningen lämpligen genomförs när fler av de fysiska upprusningarna och energieffektiviseringen av fastigheterna är mer på plats.
Järvalyftets övergripande mål är:
• Bra boende och mer varierad stadsmiljö
• Trygghet i vardagen
• Stärkt utbildning och bättre språkundervisning
• Fler jobb och ökat företagande
Bra boende och en mer varierad stadsmiljö
Arbetet för att uppnå detta mål har kommit långt. Förutom att flera större planarbeten påbörjas, bland annat Rinkebystråket, Rinkeby allé och kopplingar över fältet, så har även renoveringarna av miljonprogrammets fastigheter påbörjats. Tillsammans handlar det om investeringar i miljardklassen, enbart Svenska bostäder investerar över 10 miljarder på att rusta sina fastigheter i Järva. Men Svenska bostäder arbete är bredare än så. Inom ramen för sitt Järvalyft började man 2008 ett medvetet arbete med sin fastighetsförvaltning och sina hyresgäster i Järva. Genom dialog med de boende, bättre städning och renhållning, ökade ronderingar, höjd inomhustemperatur samt ett medvetet trygghetsarbete har man sett goda resultat. Det ledde bland annat till att bolaget år 2010 fick BRÅ:s nationella pris för sitt trygghetsarbete. Priser i all ära men det viktigaste är att ha nöjda hyresgäster – men även det målet har vi uppnått. Bolagets egna NKI (Nöjd kund index) visar på en mycket positiv utveckling inom bolagets bestånd i Järva. På fyra år har andelen nöjda hyresgäster ökat med över 15 procentenheter och ligger idag, inom de allra flesta områden, bättre än många av bolagens andra affärsområden. Här sticker Rinkeby ut – där har man gått från de mest missnöjda till de mest nöjda hyresgästerna inom hela Svenska bostäders bestånd. Detta på 4 år. Jag tror inget fastighetsbolag någonsin har sett en liknande uppgång på så kort tid.
Renoveringarna av miljonprogrammets fastigheter har påbörjats och har skett på de boendes villkor. Förutom den övergripande dialogen, dit alla järvabor bjöds in, har man även samråd i den enskilda fastigheten och hyresgästen har stort inflytande över den enskilda lägenheten. Vår utgångspunkt är att alla ska kunna återvända efter renoveringen samtidigt som vi ska kunna erbjuda hyresgästerna möjligheten att få en högre standard i olika steg med varierande hyra. Hittills har ingen av bolagets hyresgäster avböjt att flytta tillbaka till de renoverade lägenheterna på grund av att man inte har haft råd. Inte heller det vill medierna rapportera.
Samarbete och trygghet i vardagen
Som jag har framfört så har Järva utmaningar, där är det nog ingen som säger emot. Men inom flera områden gör vi också stora framsteg – ett av dem är samverkan och trygghet i vardagen. Sedan Järvalyftets påbörjades 2007 så har fastighetsägarna gått ihop och bildat en gemensam fastighetsägarförening, ett BID-samarbete har startat, Järvaandan med över 400 lokala medlemmar har skapat ytterligare en plattform för samarbete. Fastighetsägarsamarbetet har lett fram till gemensamma upphandlingar avseende t ex yttre skötsel, bevakning och säkerhetsskåp. Det har främst gynnat de boende i Järva. Som en intressant parentes kan jag nämna att under förra veckans skräpplockardagar så fanns det ett problem i Järva – det fanns, enligt våra lokala förvaltare, inget skräp att plocka upp. Många nyanställda inom förvaltningen av husen sker också lokalt, vilket ökar kvaliteten ytterligare.
Genom Järvaandan har olika aktörer hittat varandra och samarbeten skapats, bland medlemmarna finns bland annat bolag, stadens verksamheter, ideella föreningar och samfund. Stadsdelarna ansvarar för sms-kedjor där polis, fältare och goda krafter informeras om, när och i så fall var, oroligheter uppstår och kan då se till att befinna sig där i större utsträckning. Varje helg- och lovkväll anordnas utsättningsmöten där alla goda krafter får en lägesrapport från närpolisen som leder mötet. Järva ligger långt före både Göteborg och Malmö när det gäller samverkan mellan dessa aktörer. Resultaten syns bland annat i den anmälda brottsligheten under julloven som minskat med över 40% under de senaste 5 åren. I garage har andelen inbrott minskat med 75%.
Stärkt utbildning och bättre språkundervisning
Vi har en hög arbetslöshet på Järvafältet och vi har också många elever som går ut skolan utan behörighet till gymnasiet. Vill man stirra sig blind på siffror kan man också konstaterat att andelen behöriga elever har minskat sedan 2007. Bemödar man sig dock att istället titta bakom siffrorna så kan man se att många elever höjer sina betyg efter sommarskolor. Vi kan också se att utbudet av läxhjälp är betydligt mycket större i Järva än i andra delar av staden. Studier visar att elever som kommer till Sverige i tonåren behöver fyra-fem år på sig att hämta ikapp den kunskap som de gått miste om innan tiden i sitt nya land – det är naturligt och inget vi bara löser genom ett tillskott av resurser.
Skolan och sysselsättningen är två viktiga frågor. Att hänga ut Järvalärling som ett projekt där pengarna har kastats i sjön är felaktigt. Vi har investerat mycket i Järvalärling och resultatet har ännu inte fallit ut så väl som vi hade hoppats men verksamheten är i allra högsta grad fortsatt aktiv. Anledningen till att det inte fallit ut enligt planerna är att Järvalärling har fått ta emot en svårare grupp av ungdomar än vad de var beredda på initialt. Ungdomar som inte är redo att påbörja en utbildning och som också avbrutit sin utbildning i förtid. När detta visade sig så stoppades intaget men nyligen öppnades utbildningen igen med nya matchningsmetoder från stadens förvaltningar. Nu föregås utbildningen av enskilda samtal för att se om personen i fråga kan anses redo för att påbörja denna typ av lärlingsutbildning. På så vis hoppas vi på bättre resultat och träffsäkerhet.
Fler jobb och ökat företagande
Genom jobbtorgen, som invigdes i januari 2008, har vi haft många som gått från ekonomiskt bistånd till egen försörjning. Idag finns det sju jobbtorg i hela staden och av dessa är inte mindre än tre placerade i Järva.
Därutöver har vi sedan 2008 avsatt pengar så att alla gymnasieungdomar i stadsdelarna Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista får möjligheten till sommarjobb. Förra året resulterade det i närmare 1500 arbetstillfällen under sommarlovet. Sommarjobb ger dels ungdomarna en meningsfull sysselsättning samtidigt som det genererar erfarenheter och ett första steg in på arbetsmarknaden. Dessutom gör de ett bra jobb.
Vi har även, inom ramen för de 200 miljonerna, avsatt pengar till socialt företagande. En av de organisationerna som bedrivit social företagande är Spång blå band, som genom stöd från Järvalyftet har de idag över 90 anställda och har ambitioner på att utöka sin verksamhet ytterligare.
Styrgruppen
Sist men inte minst kan jag inte låta bli att kommentera styrgruppen och hur den har fungerat. Sanningen är att den inte har fungerat, i huvudsak beroende på att intresset från oppositionen varit minst sagt begränsat. Styrgruppen består av en representant från varje parti och fattar inte beslut, utan ska i sin beskrivning tillse att järvalyftet (och ytterstadsarbetet i stort) följer utsatta mål inom varje aktuell förvaltning eller bolag. Nu har vi en styrgrupp på plats och ambitionen är att hitta arbetsformer för denna. Det ter sig därför mycket provocerande att Tomas Rudin går ut i Svenska Dagbladet och kritiserar styrgruppen och kallar det för Moderaternas lekstuga. Jag hade kunnat ta Rudin på allvar om han hade varit delaktig på det möte till vilket han refererar. Faktum är att Rudin må ha varit på mötet rent fysiskt under delar av mötet, men det faktiska intresset bestod i hans telefon snarare än den information som styrgruppen gavs – vilket irriterade fler än undertecknad.
Att begära ut handlingar är inte fel, men att Tomas Rudin nu vill gå igenom de ärenden han och hans företrädare redan haft för påseende under åren, känns inte så framåtsyftande.
Jag tycker det är oförskämt, inte minst mot de hundratals tjänstemän och andra som jobbar i organisationen och dagligen arbetar för ett bättre Järva. Dessutom bidrar det knappast till att få en fungerande styrgrupp.
/Joakim
Arbetet i Järva är långsiktigt och det finns mycket kvar att göra innan allt går åt rätt håll i stadsdelarna. Dock är det inte nattsvart som företrädare från Megafonen vill påskina (Svd 5/5). Det händer även mycket positivt i stadsdelarna kring Järvafältet. Det är tråkigt att Megafonen inte vill vara med och utveckla det positiva utan istället bara fokuserar på det som är negativt. Det låter som om Megafonen skulle sitta i samma båt som vänsterpartiet då de har en identisk kritik och samma förslag på lösningar som Ann-Margarethe Livh.
Dialogarbetet i Järva är en hörnsten i det pågående arbetet, tyvärr missuppfattar Megafonen syftet med dialogen. Dialog handlar om att ge och ta. Får man inte som man vill i en dialog är inte lösningen att ockupera en lokal och prata om att vissa boende i en stadsdel ska ha vetorätt i alla politiska beslut som fattas. Det demokratiska systemet fungerar inte så. Alliansen i Stockholm har fått förtroendet av väljarna att fortsätta förändringsarbetet i Järva och alla stadens stadsdelar. Det gör vi nu också, i dialog med boende, men det finns en representativ demokratisk ordning som dem som inte tycker lika måste förhålla sig till. Det handlar om demokrati, inget annat.
Utöver att Basar Gerecci, Rami Al-Khamisi och Amir Kekya spär på det oförtjänt dåliga rykte som Järva har, spelar de nu även den främlingsfientliga rörelsen i händerna. Retoriken i kommentarsfälten till ovan nämnda artikel talar sitt tydliga och skrämmande språk. Det sista vi behöver är mer misstro och främlingsfientligt motstånd mot det utvecklingsprojekt som nu bedrivs i ytterstaden. I Stockholm är vi i dagsläget förskonade från dessa krafter i stadens demokratiskt valda församlingar men så behöver det inte se ut efter nästa val. Innan Megafonen reflexmässigt klagar och dömer ut Järvalyftet så fort de får chansen bör dess företrädare möjligen fundera kring vilka krafter de framkallar när de driver denna destruktiva kampanj.
/Magnus
Den 4 juli bjuder Stockholms stad in 40 hemtjänstmedarbetare för att under en heldag få laga mat med fyra av Sveriges bästa kockar. Syftet är att öka kunskaperna om råvaror, mat och måltider, för att de äldre ska serveras förstklassig mat i sina hem. Det är viktigt att medarbetarna inom hemtjänsten som lagar mat åt de äldre har goda kunskaper om matlagning, så att maten som serveras blir både god och väl tillagad. Det är prisvinnande kockar, bland annat Ulrika Brydling, ledare för juniorkocklandslaget, som ska utbilda hemtjänstmedarbetarna och framförallt inspirera dem till att laga mat som ska förgylla de äldres vardag.
Matlagningen kommer att ske under evenemanget ”Smaka på Stockholm 2012” i Kungsträdgården. Kulinarisk ledare Ulrika Brydling, driver tillsammans med sin syster Carina restaurangerna på Åhléns City i Stockholm. Ulrika är sommelier och ledare för det svenska Juniorkocklandslaget. Hon är även vice ordförande i Svenska Kockars förening. De övriga tre kockarna presenteras snart!
Metro skriver idag om detta.
/Sandra
På dagens DN-stockholmsdebatt skriver Terje Gunnarsson om den aktuella beståndsförsäljningen i Stockholm. Jag tycker dock att Terje Gunnarsson blundar för centrala delar i processen samtidigt som han slänger sig med direkta osaningar.
Först och främst tycker jag att det är väldigt tråkigt att Gunnarsson helt glömmer att kommentera att detta är långt ifrån en politisk agenda som de borgerligt styrda kommunerna driver. Så sent som tidigare i veckan meddelar Botkyrkabyggen, som ägs av S-styrda Botkyrka kommun, att de avser att sälja 1000 lägenheter i syfte att klara renoveringskostnader. Även Sigtunahem, som också är S-styrt, sålde så mycket som 20% av sitt hyresbestånd i höstas.
Därutöver påstår Gunnarsson indirekt att staden ska använda intäkterna för att täcka hål i den kommunala verksamheten. Försäljningen frigör resurser för investeringar inom bostadssektorn. De tre kommande åren har stadens bostadsbolag i uppdrag att investera över 15 miljarder kronor i nya bostäder och underlättar bostadsförsörjningen i Stockholm. Samtidigt står man inför omfattande upprustningar i miljonprogramsfastigheter på miljardbelopp. För att kunna genomföra allt detta måste bolagen frigöra resurser, bland annat genom försäljningar. Den aktuella försäljningen inbringar 2,5 miljarder till staden.
Sigtunahem och Sigtuna kommun deklarerade däremot att anledningen är att stoppa in pengarna i kommunens olika verksamheter, detta i likhet med vad Gunnarsson framhåller. Jag tycker därför att det är märkligt att Gunnarsson väljer att framhålla detta i sammanhanget när han pratar om Stockholms stad utan att ens nämna Sigtuna. Är banden så starka med socialdemokratin månne?
Därutöver vill jag även göra ett tillägg till Gunnarssons kommentar om att 40 000 allmännyttiga lägenheter har försvunnit under 2000-talet. Först och främst försvinner inte lägenheterna. De finns fortfarande till marknadens förfogande, trots att de inte är kommunala. Ungefär hälften har ombildats och hälften har sålts till privata fastighetsägare. I fallet där fastigheter sålts till privata fastighetsägare så har staden valt långsiktiga fastighetsförvaltare som har som affärsidé att förvalta hyresfastigheter. Sammantaget har Stockholms stad fått in tiotals miljarder tack vare försäljningarna och dessa kan nu investeras i stadens utveckling av t ex nya bostadsområden.
Terje Gunnarsson och Hyresgästföreningen vill gärna förmedla en bild att hyresrätten är på väg bort, men så är inte fallet. Idag har vi en fördelning i Stockholm där 54% är bostadsrätter och 46% är hyresrätter. Det är således en jämn fördelning, något som vi tycker är eftersträvansvärt. Dock finns det skillnader mellan stadsdelar, något som vi försöker balansera genom att bygga hyresrätter i områden med mycket bostadsrätter och vice versa. Att vi tycker hyresrätten fyller en viktig roll i den moderna storstaden visar vi genom att markanvisa fler hyresrätter än bostadsrätter under 2011.
Terje Gunnarsson avslutar med att det hela är skamligt. Möjligen är det skamligt att S-styrda Sigtunahem säljer sina bestånd för att undvika skattehöjningar. Stockholms stad bygger och utvecklar hyresrätten för reavinsterna så att nya stockholmare kan flytta till Stockholm. Terje Gunnarsson borde läsa på och återkomma när han har faktaunderbyggda argument.
/Joakim
Media rapporterar idag om äldreboendet Väduren som för fyra år sedan omvandlades från servicehus till trygghetsboende. De uppgifter som framkommit, att ett ökat antal äldre har avlidit efter flyttbeskedet, är oroväckande. Det finns dock inga som helst belägg för att det är flyttbeskedet som har orsakat dessa dödsfall.
Äldre människor ska inte behöva flytta om det inte är absolut nödvändigt. Tyvärr kommer vi inte ifrån det faktum att renoveringar behöver göras och att efterfrågan på vissa bostäder ökar och minskar genom åren.
Det har skrivits mycket om trygghetsboenden den senaste tiden och huvudskälen till att Stockholms stad beslutade att lägga ned ett antal servicehus är följande:
Minskad efterfrågan på servicehus som boendeform. De flesta äldre vill idag bo kvar hemma så länge det är möjligt och hemtjänsten kan ofta hjälpa till med såväl vårdbehov som omsorg och service. När den dagen kommer då man inte klarar sig hemma finns vård- och omsorgsboende, som kan erbjuda vård dygnet runt. Servicehusen är inte lika eftertraktade som de en gång har varit och det finns ett hundratal lediga platser runt om i staden. Det är dock viktigt att servicehusen finns kvar så länge de äldre efterfrågar det och denna utveckling följer vi noggrant.
Krav från Arbetsmiljöverket. Förenklat är det så att om måtten i badrummen inte stämmer överens med Arbetsmiljöverkets krav, får inte servicehus fortsätta bedrivas. Däremot kan fastigheten omvandlas till trygghetsboende, då är det möjligt för hemtjänstpersonal att arbeta där, eftersom att man då anser att det är arbete i någons hem. För att inte äldre ska tvingas flytta har omvandlingar till trygghetsboenden varit en enklare utväg än att evakuera de äldre från sina lägenheter, bygga om badrummen och sedan efter en tid låta dem flytta tillbaka.
Renovering och upprustning av äldreboenden. De allra flesta servicehus är hårt slitna och behöver renoveras och rustas upp. Många servicehus har inte renoverats sedan de byggdes på 70–80-talet. Nu tar vi krafttag för att rusta upp och modernisera fastigheter där det planeras för äldreboenden. Om fastigheterna som omvandlats från servicehus till trygghetsboende har behövt renoveras erbjuds de boende alltid plats på ett annat servicehus eller möjlighet att bo kvar i trygghetsboendet med samma hyra efter avslutad renovering.
Som sagt, äldre människor ska inte behöva flytta om det absolut inte är nödvändigt och vi försöker undvika detta så långt det är möjligt. Men olika faktorer gör att vi ibland behöver fatta beslut om att evakuera boenden för äldre. När det sker ska det alltid göras på ett sätt som utgår ifrån vad som är bäst för varje individ. Dock har Alliansen i och med budgeten 2012 beslutat att utvärdera hela omvandlingsprocessen.
/Joakim
Förra veckan var vi på Silviahemmets stora inspirationsdag. Inspirationsdagen är för de som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med människor i demens och syftar till att både inspirera och hjälpa till att skapa nya kontakter. Vi fick lyssna till flera spännande talare, allitfrån hur konst och målning kan stimulera demenssjuka till hur forskningen kring demenssjukdomar utvecklas. Silviahemmet ger regelbundet utbildningar i praktisk demensvård för olika personalkategorier i vården, en mycket betydelsefull verksamhet för utvecklingen av demensvården i Stockholm.
Drottning Silvia med Wilhelmina Hoffman från Silviahemmet och forskaren Kaj Blennow (foto Yan Li/Silviahemmet)
Den andra höjdpunkten var besöket på Stureby vård- och omsorgsboende. Boendet drivs som intraprenad och vi möttes av mycket trevliga och engagerade medarbetare som stolt berättade om sin verksamhet. Vi fick också med oss en hel del viktiga synpunkter inför det fortsatta arbetet.
Sångstund på Stureby vård- och omsorgsboende!
/Sandra
Hej,
Efter att ha blivit uppmärksammade på att det funnits problem med att lämna kommentarer på bloggen har vi nu återigen fått ordning på kommentarsfunktionen.
Vi ber om överseende med att de eventuella problem som de tekniska problemen kan ha medfört.
Hälsningar
Charlotte
Idag skriver Joakim och arbetsmarknadsborgarrådet Ulla Hamilton ett öppet brev till stadens ungdomar om att söka sommarjobb inom äldreomsorgen! Förhoppningen är att få fler unga att engagera sig i äldreomsorgen och skapa ett intresse för vidareutbildning. Brevet publiceras i sin helhet nedan:
Sök sommarjobb inom äldreomsorgen!
Du kanske inte känner det riktigt nu, men för dig som är ung närmar sig sommarlovet, en tid då många väljer att tjäna ihop sina första egna pengar och få sin allra första arbetslivserfarenhet. Erfarenheten har du med dig hela livet och den ökar chansen till nästa jobb. Hittar du ett sommarjobb som känns rätt kan det kanske ge svar på hur du vill vidareutbilda dig och dessutom ge dig besked om vad det finns för karriärmöjligheter. Ditt första sommarjobb kan komma att prägla resten av ditt kommande arbetsliv, men det kan också förbli just ett första steg in på arbetsmarknaden. Oavsett vilket är det en ovärderlig erfarenhet.
Stockholms stad erbjuder i år 4 300 sommarjobb. Kravet för att få ett jobb är att du ska ha fyllt 16 år men inte 19 och är skriven i Stockholms stad. Många av våra sommarjobb finns inom äldreomsorgen. Ett område som i framtiden har ett stort behov av medarbetare.
Att arbeta inom äldreomsorgen innebär att man ser både positiva och negativa sidor, men det innebär också att man ständigt utvecklas. Vi vill med detta brev lyfta fram det positiva med att arbeta inom äldreomsorgen. De flesta medarbetare som vi träffar berättar om hur givande deras arbete är och att de trivs och vill jobba kvar inom äldreomsorgen. De berättar om glädje, men också om sorg när de äldre, som de har blivit vänner med, går bort. De berättar om hur viktigt det är att ta sig tid för att bemöta varje äldre person som den människa han eller hon är och de berättar om hur mycket de upptäcker när de lär känna dem. Här finns ett helt liv av berikande erfarenheter, berättelser och kunskap.
Ska du arbeta inom äldreomsorgen är det viktigt att du har ett stort intresse för att arbeta med människor. Du ska vara lyhörd för andra människors behov, ha respekt för åldrandet och vara ansvarsfull. De arbetsuppgifter som du kan förvänta dig är alltifrån att vara ett trevligt sällskap vid måltiderna till att skjutsa pensionärer till matsalen och vara delaktig i de sociala aktiviteter som boendet har.
Känner du att du vill lära dig mer efter att ha sommarjobbat inom äldreomsorgen kan du vidareutbilda dig till undersköterska, sjuksköterska eller läkare. Det finns ett flertal utbildningsanordnare i Stockholm som kan ge dig rätt kunskaper och där steget till ett aktivt yrkesliv inte är långt bort.
En sak är säker, äldreomsorgens framtida medarbetare behöver rekryteras redan idag. Ta chansen och ansök på www.stockholm.se/sommarjobb, här finns alla sommarjobb som staden erbjuder.
Vänliga hälsningar
Ulla Hamilton (M) Joakim Larsson (M)
Arbetsmarknadsborgarråd Äldreborgarråd
